söndag 27 augusti 2017

Nick Cave & The Bad Seeds - Your funeral... my trial [Skivtips]


Musikaliskt ses ofta 1980-talet i backspegeln som pastellfärgat och glättigt. Där hårdrockarna hade stort hår och spandexbyxor. Där radion var popig och förflyttad till (M-)TV. Men, vi bör emellanåt vrida den backspegeln åt ett annat håll, så att vi kan se, och åter höra, den svärta som speglades i postpunken, doom-metallen och svartrocken.Med bl.a. band som Sisters of Mercy, UK Decay, Fields of the Nephilim, Candlemass, TT Reuter, Bauhaus och Nick Cave och hans kompband The Bad Seeds. 

Nick Cave & The Bad Seeds gav ut Your funeral... my trial i november 1986. Albumet bestod av två 12-tums ep-skivor med totalt åtta låtar. 

Ett album där den skeva musiken subtilt tränger sig på med vemod, sorgsenhet och en gotisk berättaranda.
Nick Cave har här skrivit sex av de åtta låtarna (en av de sex låtarna har han skrivit tillsammans med Mick Harvey). De övriga två låtarna är skapade av Anita Lane och Blixa Bargeld (Stranger than kindness) samt Tim Rose (Long time man). 
Skådeplatserna för låtarna kan vara avlägsna mörka städer, flodbäddar eller gyckeltåg. Men oftast är det inne i människans melankoliska och vemodiga sinne.
En given plats i samlingen? Foto: Jonas Persson



Musiken och sången kan låta skev och vagt ihopsatt. Det är knappt styrfart emellanåt. Men med ett aktivt lyssnande så märks det att limmet i låtarna är finurligt ditsatt. Slump eller ett hantverkskunnande av producenten och teknikern Flood, eller musikaliskt duktigt band som kan låta sig styras av Nick Caves infall i framförandet av låtarna? Det är nog både och i detta fall. Rätt tid vid rätt plats och med rätt låtar och rätt musiker. Men en viktig sammanhållande länk på denna dubbel-ep är musikern Mick Harvey, vars multi-instrumentella talanger färgar musiken med en blandning av punk, blues och skev varietémusik. Harveys insats märks extra tydligt i låten The Carny, där hans orgel och piano spelas i en enkel men effektiv tretakt, samt för punksammanhang ovanligt intrikata xylofon-inslag. 

Nick Caves text och musik är metaforfylld och skitig, melankolisk och vacker, samt med en romantisk svärta av sällan skådat slag. Han för fram, med bluessångarens berättartradition, låtar som blir till filmisk musik noir. 

Text: Jonas Persson 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar