onsdag 6 juli 2016

Water Boogie System - levande i Galärparken

Fr. v-h Jonathan Albrektson, Karin Verbaan, Viktor Reuter. Ur bild bakom pianot - William Soovik

Den andra juli så spelade en av Det Tornas Rymds favoritband, Water Boogie System, på evenemanget Jazz i Parken. Det är Parkteatern som håller i trådarna till detta fina initiativ, som i Stockholm befann sig i Galärparken.

Det har skrivits lite om Water Boogie System tidigare här på Det Tornas Rymd (du kan läsa om dem här och här). Water Boogie System är ett band som utgår från jazzen men hamnar oftast någon helt annanstans. Det finns upphämtningar från den fria improvisations-musiken, skev åttiotalspop och en massa annat. Men, de är sina egna!

De börjar med låten But Why, för att sedan komma in i låten Sorti 2 som har ett mycket stiligt trum- och basintro som vidare förs in i en snygg melankolisk Prophetisk* och vokal lågmäldhet. Den låten speglade vädret och scenen de stod på. Ömsom sol, ömsom vatten och en väldigt grå, men charmig, scen. Under låten Party Pack, som är en vidunderlig blandning av jazzig coolhet och atonala inlägg, så hördes det små uppskattande skratt från ett par äldre damer på bänkraden bakom mig. Och ja, jag kan bara hålla med dem. Upprymdheten kan lätt infinna sig när en lyssnar på de samspelta Water Boogie System! De andra låtarna de spelade var Herne Hill (namngiven efter stadsdelen i London med samma namn) och Balladen, som var en aningens, hör å häpna, balladaktig. De avslutade med den otroligt snygga och spännande Freedom Las Vegas.

Det som först uppmärksammas kan vara sångerskan Karin Verbaans röst. Hon använder den inte bara som ett medel att framföra text och melodi, utan mer som en del av den instrumentala orkestern. Hennes, emellanåt effekt-marinerade, röst blir som det femte instrumentet. Men Verbaan hanterar även de traditionella jazziga sångpartierna mycket bra. Från synt- och pianospelaren Jonathan Albrektson så kommer det en fängslande blandning mellan snygga harmoniska jazzackord och atonala riff på pianot. För att inte tala om de förtjusande ljuden från Prophet-synten (med, enligt mig, referenser från de symfoniska rockbanden på 70-talet). Viktor Reuter, som hanterar kontrabasen, spelar väldigt uttrycksfullt, intressant och träffande. Vilken lirare! Trumslagare William Soovik hördes tyvärr inte så bra från där jag satt. Men om en lyssnar på deras inspelningar så förstår man vilken viktig komponent han är. Även han blandar friskt och vågat. Mellan statiskhet och väldig rörelsefrihet. Mellan tydliga markeringar och ett fint flyt i ljudbilden.

Trots (eller tack vare?) de snäva taktbytena och blandningen mellan harmoni och atonalitet så blir de inte introverta och svåra. De har en behaglig lätthet blandat med ett svårtuggat motstånd i sin musik. Det är därför de är så intressanta!

Jag märker att jag har använt orden blandning/blandat väldigt mycket när jag här beskriver Water Boogie Systems musik och konsert. Men, det är så de är. Både på de individuella framförandena och som helhet. De blandar och ger oss i publiken musik och uttryck som är smittande, tänkvärda och dansanta. Även en stor och behaglig dos av det insvängda. Alltså, det svårtuggade. Det som kräver lite mer av mig som lyssnare!

Evenemanget Jazz i Parken dyker även upp i Göteborg den nionde juli samt i Malmö den sjuttonde juli. Water Boogie System kommer att spela båda dessa datum. Förordar starkt att gå dit om en är i närheten!
Den charmiga (?) scenen


*Prophet är ett märke/namn på en synt


Du kan lyssna på dem via Soundcloud eller på Spotify.



Text & Foto: Jonas Persson




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar