söndag 15 november 2015

Anders Dahl, Patrick Farmer, Christan Munthe - Rhino [Skivtips]


Omslaget till skivan är gjord av Elisabet Lundkvist.

Det skrapar, plingar, tjuter, knäpper och låter i hög grad dramatiskt när Anders Dahl, Patrick Farmer och Christian Munthe släpps lösa med sina musikaliska ljudäventyr. Det blir ett äventyr för alla ens sinnen. (Kanske inte smaken dock, men den kan nog hittas där i ljudens liknelser och metaforer.) Skivan heter Rhino och är från 2014. Den ges ut av det spännande skivbolaget Bombax bombax.

För den oinvigde[1] kan det låta slumpmässigt och påfrestande. Kanske är det en hel del slump som finns i dessa stycken. För John Cage var ju slumpen ett verktyg i hans komponerande. Men, i detta fall är det fri improvisation med ganska tydliga strukturer. Det påfrestande kan, som vi nog vet, komma sig av ovanan. Men det ovana behöver en förmodligen komma i kontakt med för att framåtskridande och/eller förändring ska uppstå.[2]

Ljuden och tonerna fås fram via Munthes akustiska gitarr, Dahls analoga elektronik och Farmers akustiska skivspelare (?). Musikerna gör, i mitt tycke, oss lyssnare en stor tjänst. De blandar skönhet med obehaglighet, brutalitet och behaglighet samt råhet och vackerhet. Det behagligt sköna är som en postmodern[3] cool jazz/blues som med lätthet flyter fram. Det obehagliga kan infinna sig i det explosiva och i de gälla. Men samtidigt måste och vill jag lyssna på det obehagliga för att få den fullständiga berättelsen. Jag vill varsebli fler känslor än behaglighet i musik. Detta är inte, för min del, musik som en lyssnar på i bilen medan en småpratar med sina medresenärer. Här måste i så fall bilen stannas. Parkeras. Det måste erövras ett djupt andetag, för att sedan lyssnas på nogsamt. Musiken är oerhört fri och oerhört bunden i samma andetag. Vilket gör den öppen. Öppen för tolkning, öppen för just mina känslor och mina tankeförmågor.  

Christian Munthe är till vardags professor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet. 
Patrick Farmer är ljudkonstnär och musiker från England.
Anders Dahl är en svensk musiker/konstnär.

Här går det att provlyssna


Text: Jonas Persson



[1] Varför jag skriver om eller till den oinvigde, är för att detta inte är den breda massans konst och musik. Vilket det kanske inte skall vara heller. Men, dess uttrycksform måste visas upp och förnimmas för att inte hamna i ett fack för de endast invigda och bli elitistisk. Men som Christian Munthe själv svarar på frågan om elitism inom den fria improviserade musiken, ”I det sociala mellan musiker etc. finns självklart elitism och alla andra fenomen som uppstår då människor har med varandra att göra. I själva musiken – nej, […] i den fria improvisationen är det öppet att ifrågasätta alla regler (men också att använda dem).”
(Från en intervju med Munthe på Det Tornas Rymd)
[2] En personlig pseudovetenskaplig tanke.
[3] Här är jag nog ute på hal is när jag använder ordet postmodern utan större inblick i ordets betydelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar