fredag 31 oktober 2014

Vinylkultur - Som känsla och kulturbärare?


Foto: Jonas Persson
Vi är många som lyssnar, samlar och sparar på vinylskivor. Ni vet det där mekaniska lagringsmediet för ljud. Det som vi kan tacka Columbia Record Company och RCA Victor för. Det var de två skivbolagen som kom att lansera den första LP’n (33⅓ varv per min.) och EP’n/singeln (45 varv per min.) respektive. Från att ha varit det ledande mediet (med undantag av kassetten i vissa delar av världen) under nästan 40 år, så marginaliserades det till oigenkännlighet under ett antal årtionden. Främst då under slutet av 80-talet samt 90- och 00-talet. Det var då som CD’n och mp3-filer var (och är) stora. Men även om det var svårt att köpa ny musik i vinylformat så förekom det trots allt. Främst kanske i det populärmusikaliaska facket som man på ren svenska kan kalla independent. Och för att inte tala om andrahandsmarknaden. Skivmässor och skivbörser har trots allt florerat runt om i världen. Vidare har ju även internet gjort det möjligt att spåra upp skivor som man i princip aldrig hade hört talas om. Men nu de senaste 5-8 åren har nyproduktionen för vinyl ökat markant i försäljning.

Grunden för vår dyrkan: Polyvinylklorid
Men varför köper vi detta ljudmedium som vi kort och gott kallar vinyl? Är det för att det är bättre ljud? Kanske/kanske inte. Är det för att det är billigare? Njae… inte direkt. Man kan nog med anekdotisk subjektivitet säga att det är för själva känslan. Det är en viss känsla att lägga en skiva på skivtallriken, att höra nålens knaster innan ljudet framträder, att titta och känna på konvolutet/omslaget och, faktiskt, att det är en lagom mängd och längd på musiken!
Sedan är det en viss känsla att bläddra bland skivorna i butiker och på loppisar. Och, om man har tur, hitta något speciellt för en billig eller väldigt dyr peng. För vissa enstaka kan det till och med vara så att doften spelar in!

Våra samlingar kan vara små, medelstora, stora eller löjligt stora. En del nischar in sin samling och hittar specialområden. Exempelvis skivor utgivna på ett visst skivbolag, en viss sorts genre eller en speciell tidsperiod. Andra samlar helt enkelt på det som man gillar att lyssna på. Som kulturbärare och kulturell artefakt är vinylskivan och dess föregångare, stenkakan, en stor sak för många människor. Det kan handla om en livsstil, ett arbete eller bara en enkel, men meningsfull, fritidssysselsättning. Som samlande varelse gillar vi att sortera, kategorisera samt skapa ordning runt omkring oss. Det finns ett otal sidor på nätet där vi kan läsa och titta på skivsamlingar. Där vi fängslas av arkiv och välordnade samlingar.
Vidare så har skivomslagen en stor del i detta samlande. Men det ska vi nog göra ett eget inlägg om.

Jag frågar Johnny Rosengren, ägare av Art Performance Production, varför han samlar på vinyl:
”Jag måste nog säga att det är för att det är som [!] att samla på böcker, eller tavlor med ett plus i kanten dvs. att man har ett konstverk i sin hand, både visuellt och audioellt (om det nu finns ett ord som heter så). En CD äger jag egentligen bara för musikens skull, men en vinyl äger jag för musiken, konstverket (dvs. omslaget och övrigt om det exempelvis har en gatefold) och för att det är något att hålla i som är stort och värt något. Sen har ju vinyler också olika pressningar, färger på vinylerna och andra roliga saker man kan tänka sig. Kort sagt, jag köper/samlar vinyler för att det är och ger mig tillfredsställelse både för ögat, örat och för själens skull.”


Mats Gustafsson (på This Is Our Fauna, intervjuvad av Tayfun Avdan) inom samma ämne säger: 
”All these [!] have to do with slow processes. I don’t believe in the rushed behaviours that is connected to such a big part of the modern society and the medias connected to it. I like it slow. It is the only way to try to understand stuff, to be able to think about it, to take your time to move forward in the speed you choose yourself. I like it slow.”



Vidare frågar jag Olov Anderssson från Grand Stand varför han samlar på vinyl:
”Jag samlar inte på vinyl. Jag samlar på musik”
(Han ska då vara så svårflirtad. Men jag vet att han har en stor vinylsamling… så det så!)


P.S.  “one piece of vinyl per day keeps the doctor away”



Text: Jonas Persson 




2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack Matts! Det finns så mycket spännande att avhandla om detta med samlande i allmänhet och vinylsamlingar i synnerhet.

      Må så gott!
      /Jonas

      Radera