söndag 22 juni 2014

Försvarstal för ett litet ord

Det finns ett litet ord som är förhållandevis nytt och väcker ofta, inte alltid, ganska starka åsikter. Det har redan skrivits oerhört mycket om detta ord. Så varför ska då jag skriva om det? Ja, för det är intressant vad ord kan göra med oss. Jag själv har en massa ord som jag inte gillar, som låter fult eller bara inte fyller en funktion enligt mig. Oftast slangord eller engelska låneord. Exempel på dessa ord kommer i slutet av denna text.
Så, hen eller inte hen? 
Till att börja med så skriver till och med Institutet för språk och folkminnen följande: 
"Hen är ett könsneutralt pronomen som ibland väcker irritation." Så det är inte helt enkelt att använda detta ordet. Ordet hen kan spåras tillbaka till slutet av 60-talet. Men det är först nu de senaste åren som ordet blir mer vanligt i media. 
För mig blir hen ett alternativ. Ett alternativ till "han eller hon", "vederbörande" eller "den". Helt enkelt ett extra ord att använda. En berikning av det svenska språket. Det handlar inte om att ta bort könstillhörighet. Dock kan det finnas en poäng att ibland inte veta om en människa är av manligt eller kvinnligt kön. För jag tror att vi ibland omedvetet, eller medvetet, värderar en handling, företeelse eller människa olika beroende på om det är en man eller kvinna. I övrigt, som kan bli lite jobbigt, är att om jag använder ordet hen i en text så lyser det så starkt att innehållet i övrigt hamnar i bakgrunden.  
Vidare tänker jag att, i alla fall jag, har inbyggda värderingar som jag försöker arbeta bort. Tänk om man medvetet kunde se en människa istället för en man eller kvinna. Här vill jag dock lägga in en passus: Min åsikt är inte att vi ska ta bort det manliga och kvinnliga. Vi behöver våra olikheter vad det gäller kön och genus. Men, ibland behövs ett neutralt alternativ för att inte vi ska fastna i inbyggda värderingar! 
För ordet hen började vinna mark i en tid när normkritik och genustänk började att ta plats. Så därför har det också fått en innebörd av att vilja avköna personer. Men dock vill jag påpeka att normkritik inte är att avköna världen i sig. Däremot måste jag visa stor respekt för de som av egen privat anledning inte vill nämnas som varken han eller hon. Likväl som jag måste respektera de som inte vill bli kallade för hen. För min del är det ett fortsatt arbete att kritiskt bedöma mig själv. Hur jag tänker och agerar. Att få bort den minsta lilla tanken som kanske viskar "typiskt kvinnor... typiskt män... typiskt norrlänningar... typiskt stadsbor..." Och så vidare. Jag tror på människan och att vi kan komma långt mycket längre i de medmänskliga skeendena om vi arbetar på att inte be-döma våran näste. Men nu är det inte så enkelt. Kanske är det så att människan har kommit så långt som hen har gjort genom vårt behov av kategorisera, benämna och ringa in det svåra och abstrakta för att få det förståeligt. För att förstå något måste jag bestämma mig för vad det är. 
Nu blev det mycket om genus- och normkritik här, när det skulle handla om ett nytt svenskt ord. Men lite hänger det ihop. Nej, jämställdhet kommer inte till oss med hjälp av ett nytt ord som hen. Men...det får oss att tänka till lite mer! Det är väl bra?

Nu till de ord som jag inte gillar. Det är mest slangord som sagt. 
Frulle. (Varför inte bara säga frukost?)
Mello.  (Melodifestivalen är väl för långt och krångligt kanske)
After work - AW (Där har jag också lite svårt för företeelsen som sådan. Dock inte att arbetskollegor ses utanför jobbet)
Vidare är jag inte förtjust i alla "fula" köns- och sexord. 

Jag avslutar med några fina ord:
Kärlek
Ödmjukhet
Indiansommar
       
Text: Jonas Persson


Källor: Wikipedia och Institutet för språk och folkminnen. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar