lördag 26 april 2014

De röstlösa [krönika]


Vem uttrycker dina tankar och åsikter om du saknar en röst och/eller orden? Antagligen är du då inte sedd som jämbördig i samhället. Är du också sjuk, så ska du inte ha det lika bra som de friska. Är du medellös, så ska du inte leva lika tillfredsställande och bekvämt som de bemedlade. När jag tänker dessa tankar så infinner sig en känsla och tanke att det borde vara precis tvärtom! Om du saknar ordens förmåga, så ska du ha en plats som är reserverad i ditt namn. Är du sjuk, så ska du ha det bättre än de friska. Är du medellös, så ska även du kunna segla under bekvämlighetsflagg. Låt oss hitta ett vaccin som biter på det dödliga girighetsviruset! Vem vågar ta de steg som behövs, för att komma närmare en rättvisare tillvaro? Men, i och med den frågan ställer sig maktlöshetssjukan utanför mitt fönster och visar sitt trötta och sorgsna ansikte. Knackar försiktigt men tydligt på och frågar: "Vad kan vi göra då?" Här uttrycker jag mig nog ofta genom en stor suck och sätter på mig skygglapparna, för att inte bli svagsint och virrig (ja, inte mer än vanligt då!). Alla blir vi väl röstlösa ibland, eller? Så vad kan jag, verkligen, göra åt de tidigare nämnda felaktigheterna? Jag måste nog börja i det lilla. Det låter som en ofta använd självklarhet, men jag måste intala mig själv om och om igen att det är just där jag måste börja att gå. Jag får baka mina egna små moralbakelser med de ingredienser som passar just min världs- och människosyn. Sedan är det väl bara att fortsätta...
Så enkelt och svårt är det. Så vardagligt och mödosamt är det. Slitna fraser, men likaväl en bärande riktighet. 

Kommentar till och om mig själv: Antagligen är jag ute och cyklar. Men, jag försöker på detta sätt få en riktning på mina egna röstlösa funderingar och tankar.


Text: Jonas Persson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar