lördag 13 april 2013

Bland kaffeburkar & fri vilja - mailintervju med Torbjörn Weinesjö (Om konst & kultur med kristet innehåll. Del 2)

Här kommer då den mailintervju med Torbjörn Weinesjö som jag nämnde i förra inlägget. Torb, som han också kallas, är gitarrist och en av grundarna till det svenska rockbandet Veni Domine, som enligt metal-archives.com spelar progressiv doom metal. Veni Domine startade redan 1987 och har gett ut sex skivor. Torbjörn är även med i Grand Stand och har varit med i Audiovision

Torbjörn Weinesjö
Foto: Katriina Mäkinen
Jag börjar som jag har gjort i tidigare intervjuer. Vad är ditt tidigaste musikminne?
Torb: Måste vara Elvis, Beatles eller Abba då mitt minne är att dessa frekvent spelades hemma på 70 talet under mina tidiga år. Senare när jag själv insåg att jag kunde välja själv blev det Elvis, Beatles, The Boppers, Kiss, Lee Ritenour, Deep Purple och Toto.

Hur ser din musikaliska bakrund ut?
Torb: Jag byggde mitt första trumset när jag var 7-8 år av kaffeburkar, kommer ihåg att jag var och letade sådana återförslutbara plastlock i butikerna och minns att under en hylla fanns en guldgruva av lock av den bra hållbara sorten i de två storlekar som fanns på den tiden. Efter lite trixande och manipulerande av mina föräldrar fick jag och bror köpa vårt första trumset av en vän för 350:- vilket var en för oss monumental summa, Lincoln var märket, guld å silver sparkle, mäktigt!! Sen spelade jag trummor i band till det att jag började 8:an då jag bestämde mig för att börja spela gitarr istället, jag hade gjort lite instick på gitarr tidigare men nu var det dax att helt byta vilket var som att kliva utför ett stup. På den vägen är det, jag har alltid varit intresserad av teknik och just att koppla ihop olika boxar å fixa fram ljud gillades. Jag köpte senare in en Korg Mono Poly som jag byggde ett par fotpedaler till från en gammal orgel, senare blev det samplers å jag samplade mig tokig å loopade ljud dag å natt ibland. Så jag var och är fortsatt rätt nyfiken och det gav en rätt bred bas och hyfsad förståelse för de olika instrumenten och dess utövare vilket jag har  haft god utdelning av under mina år i studio. 

Varför särskiljs kristen hårdrock mot övrig hårdrock?
Torb: Tror det beror på att när de första uttalade banden med kristen prägel kom blev det så markant kontrast mot den ofta mörka och mystiska stämningen som omgärdade övriga band i genren, sen har det inte släppt även om det mjukats upp en del genom åren.

Kan det kanske vara bra att särskilja kristen hårdrock från profan dito?
Torb: Jag tror att många människor har en kristen tro utan att flascha med den så att säga. Med andra ord bär sannolikt många rockers därute på samma värderingar som jag. Kristen hårdrock brukar traditionellt innehålla uttryckligen kristusfokuserade texter.

Jag tänker som så att ondska och ytlig tuffhet har blivit en imagearketyp för hårdrock och heavy metal. Är ondska mer lättflörtad än godhet?
Torb: Så här tror jag - ondska älskar passivitet medans godhet kräver aktivitet. Lite förenklat förstås. Men vi verkar lättare dras till det onda när vi inte aktiverar oss för det goda. I det ligger bibelns Gud som referens till gott. Frågan varför vi dras till att vara rebelliska mot skaparen kan jag inte svara på. Det finns ett djup i den frågan som jag tror vi kan sitta väldigt länge och bolla emellan oss. Ex. varför gjorde Gud oss med fri vilja istället för marionetter, då han sannolikt visste hur det skulle gå osv.  Det finns en mängd klurigheter jag inte har svar på. Men för mig spelar det mindre roll.


Hur ser din egen tro ut? Är du född in i tron, eller har den kommit till dig i vuxen ålder?
Torb: Min tro validerar jag varje dag. Varje dag bestämmer jag hur jag vill leva mitt liv. Tron är på sätt och vis då en färskvara som behöver ständigt underhåll. Jag är uppvuxen i en familj med kristna värderingar, men blev inte tvingad till tro som jag upplever det. Vi gick till kyrkan med jämna mellanrum, ibland ville jag ibland ville jag inte, liksom många andra situationer. Jag gick oftare till skolan fast jag inte ville, om jag säger som så....



Vilket är det väsentligaste, enligt dig, kristna hårdrocksbandet?
Torb: Personligen spelade de svenska banden Jerusalem och Leviticus stor roll, men det största för mig är amerikanska bandet Stryper. De hade ett uttryck och en stil som gick igenom. Band som Petra, Rez Band och Jet Circus omnämns som de viktigaste

Avslutningsvis, hur skulle du beskriva den kristna metalscenen förr och nu?
Amerikanska marknaden var väldigt stark i starten med band som ofta replikerade på något profant band, det kristna AC/DC typ. Nu förtiden är det mer spritt över världen samt att gränserna är lite mer suddiga. 

Torbjörn Weinesjö
Foto: Okänd

Med globalisering och suddiga gränser, samt ett stort tack till Torb, avslutar jag här denna mini-serie om konst och kultur med kristet innehåll. Jag lär säkert få anledning att återkomma till detta ämne framöver. Har jag då lärt mig något? Jag önskar att det var så här lätt: Det finns människor som vill uttrycka sig konstnärligt och där en del av dem har en kristen tro. Punkt.
Men....




1 kommentar:

  1. Hej! Alltid kul att läsa det du skriver Jonas! Fortsätt med det :)
    Hälsar Charlotte

    SvaraRadera