söndag 31 mars 2013

Tankar från ett köksbord - Om konst & kultur med kristet innehåll. Del 1.

En dag som denna, påskdagen, är det ett bra tillfälle att skriva, med essäisk tendens (av franskans essai-att försöka), om konst och kultur med kristet innehåll.
Först hade jag tänkt att det endast skulle bli en mailintervju med Torbjörn Weinesjö, gitarrist i rockbandet Veni Domine, som jag har haft turen att bli lite bekant med. Men sedan går tankarna i en ifrågasättande ton till mig själv. Meningen var att det skulle bli en intervju om Torbjörn och kristen rockmusik. Men frågorna blev alltmer att försöka ställa Torbjörn till svars, istället för innehållet i hans konst. Inte bra!
Tanken om kristen kultur kommer då inramlande snett från vänster. (Ja, jag tror på en politisk vänster och en kristen tro)
Jag googlar (vilket hemskt verb) på kristen kultur och snubblar över en liten kort krönika från tidningen Dagen som frågar sig ”Vad är kristen kultur?”.
Med en referens till författaren Gunnar Edman skriver artikelförfattaren Inger Alestig ”… att det inte finns någon kristen kultur, bara kristna människor.”
Det är här det börjar bli intressant i tankarna. Det svenska samhället, som jag verkar och bor i, bygger på kristendomen och dess värdegrund. Men, hur många av oss vågar säga att vi är kristna/har en kristen tro, hur många tycker att det är en giltig värdegrund? Här börjar det knacka på en tanke om den fria viljan och universell godhet(Oj oj… nu börjar jag krångla in mig ordentligt i detta antiresonemang!). Men när människan kategoriserar och sorterar är det väl för att få förståelse och en överblick? Så då borde det vara av stor betydelse att genrebestämma rock- och popmusiken, samt sätta ism:er på konströrelser. Eller... Då vet man väl var man kan leta, för att uppleva och konsumera konst, religion och kultur? Samtidigt är det nog av vikt att inte fastna i en fålla. Då förbises troligen en hel del konst som kan erbjuda mig en motsatt uppfattning om naturen och kulturen. Men för att förklara kristen kultur och konst, måste jag inte även då förklara, framförallt för mig själv, vad begreppet konst är? Är underhållning konst, behöver konsten en publik? Vad är god och bra respektive dålig konst? Et cetera.

Vidare känner jag att jag måste ventilera detta med konservatism, intolerans och xenofobi.
Kan det vara så att kristen kultur och det kristna kulturarvet kan bli ett tillhåll och en startgrop för rasistiska grupper? Följande citat är hämtat från Sverigedemokraternas hemsida:
”Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse. När det kommer till utövandet av religionen måste det dock finnas tydliga begränsningar… Att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. Bevarandet av detta kulturarv är således en angelägenhet för alla svenskar, troende såväl som icke-troende.”
Så hur kan människor som är troende och utövande kristna, men godheten och kärleksbudskapet för ögonen, motverka denna trångsynthet? Måhända genom konst och kultur med ett kristet innehåll som vågar kritisera, problematisera. Vidare att påvisa ödmjukhet, vidsynthet, tolerans, samt kärlek likväl som ondska.

Påskhälsning från Jonas


Så vad tycker du/ni om allt detta svammel? Är jag helt ute och cyklar eller finns det ett uns av realitet i funderingarna?
Kommentera gärna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar