söndag 2 oktober 2011

Det är dags för Batman att hämta Batbarnen på dagis - föreläsning med Kristina Henkel.



Bild: Jonas Persson

Kristina Henkel, som har varit med och skrivit boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2, besöker biblioteket i Upplands Väsby, och ska berätta om hur vi som kommer i kontakt med barn kan Göra Jämställdhet. För oavsett om vi jobbar med barn, själva är föräldrar, morföräldrar eller dyl. så är detta värdefull kunskap för att barn ska utveckla sina drömmar och att kunna påverka samhället i en mer positiv bemärkelse.

Sedan är det ju så att jämställdhet kan vara ett väldigt provocerande ämne för många.
– Jaha, nu ska pojkar gå i klänning och flickor får bara leka med bilar!

Men nu är det ju inte så vi ska göra jämställdhet. Det är inte det som är kärnan i ämnet.
Utan som Henkel säger ”det handlar inte om att ta bort saker, utan om att lägga till. Att ge sitt barn 100 möjligheter i stället en. 1 till pojkar, 1 till flickor".

Vi måste komma bort från dessa invanda konventioner, så att vi alla och i synnerhet dagens och morgondagen barn har en större chans att utvecklas i sin fulla potential.

Henkel berättar om ett möte med en förälder på en förskola. En pojke som har fyllt år har fått en cykel i present, och den har hans favoritfärg rosa. ”Kommer det att gå över?” frågar pappan till Kristina Henkel. Där färgen rosa förknippas med homosexualitet. För var får barnen sina referenser ifrån? Det är ju hemifrån, från förskola/skola, kompisar, reklam, TV m.m. För att kunna ändra barnens tillvaro till det bättre(enligt mig och många fler), så måste man nog börja med sig själv.

I små steg tillsammans kan vi förändra stora saker.

Kristina frågar sig, och oss, vad det är som gör att flickor och pojkar slutar att leka tillsammans vid en viss ålder? Vilka normer sätter vi in i det som kommer att kallas pojklekar respektive flicklekar? En flicka som spelar fotboll med pojkarna och har ”skinn på näsan”, kallar vi pojkflicka, och tycker att det är ju bra. Men vi kallar nog inte en pojke som leker med dockor och gillar att ha ex. klänning för flickpojke. Pojken/mannen blir normen.

Vi har fortfarande en hetero- och kärnfamiljsnorm som kan vara känslomässigt svårt för vissa barn. Alla barn har inte en kärnfamilj. Henkel tar exemplet från hennes egna barns skola; där fritidsbarnen har skyltar vid sina platser där det står vad deras mamma heter, och vad deras pappa heter. Men på vissa platser är det bara en skylt…
En annan fråga som vi får oss till livs är: Vilka av barnen får mest kramar? Flickorna med prinsessklänningar, och som får kommentarerna ”Oh vad söt du är”, eller pojkarna med de tuffa superhjältekläderna? Alla behöver vi få uppmärksamhet som personer. Inte endast för de kläder vi bär, och de prestationer vi gör/inte gör.
Hur vi bemöter varandra är av stor vikt för att uppnå mer godhet i livet och i samhället.

Det blev en intressant kväll på Upplands Väsby Bibliotek.
Kristina är en duktig föreläsare som man gärna vill höra mer av. Titta in på jamstallt.se och läs mer.

Ett spännande, och i vissa fall provocerande, ämne som vi måste ta på allvar och våga diskutera, samt se som viktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar