söndag 28 augusti 2011

Lisa Ullén "Catachresis" [skivtips]


Foto: Ceci Quinteros
Lisa Ullén - Catachresis
CD utgiven 2011 på Nuscope Recordings 
      
1. Gulmijulin                                                            8. Fringe II
2. Low Voice I                                                         9. Low Voice II
3. Mine                                                                   10. Adagio-GOLD
4. Periphrases-GOLD                                           11. Talking to Carla
5. Fringe                                                                12. nol-i
6. Dig                                                                     13. Granite II
7.Granite

På det, fram tills nu för mig okända, Texasbaserade skivbolaget Nuscope Recordings, har Lisa Ullén som är en alldeles utomordentlig pianist, gjort en väldigt bra skiva. Vilken också är hennes första soloskiva. Jag vet inte så mycket om Lisa Ullén, men jag har hört och sett henne tillsammans med Nina de Heney, och det har varit alldeles förträffligt.

Catachresis (sv. Katakres) som betyder ungefär: felaktigt bruk av ord; oftast då i metaforer. Medvetet eller omedvetet använt kan det ge ett komiskt resultat. I Lisas fall skulle det kunna vara att ”felaktigt” använda ett piano. Att spela direkt på strängarna inuti pianot, att lägga föremål på strängarna, att improvisera samt att kontrollerat komponera en unik och alldeles särskild musik. Vilket i sin tur ger oss musikaliska och klangfulla paradoxer att lyssna samt reflektera till. Det vackra kan bli fult, och det fula kan bli vackert. Det som verkar rätt blir fel, och vice versa. För, vad är fult och vad är det inte? Vad är vackert, och varför det? Ska trygghet och oro hålla varandra i handen?

Lisas musik har en hörbar röd tråd samtidigt som det ljuder vitt skilda känslor som spänning, humor, allvar och glädje. Motsägelser som gör det till en helhet. Det känns som att Lisas musik är gjord med en äkthet och ärlighet som gör att det inte bara är teknisk skicklighet och uppfinningsrikedom i framförandet, vilket i sig inte alls är dåliga egenskaper.

Gulmijulin, som är skivans första spår, är en formidabel början, där låga dämpade och rytmiska toner samsas med små metalliska ljud.
Den humor och glädje av att våga vara i utkanten, visas bl.a. i stycket Fringe II
De två GOLD-låtarna: Periphrasis-GOLD och Adagio-GOLD är speciella med sin vassa ljudbild (Periphrasis) och motsatsen med det lugna Adagiot (där låter det lite som hon har stoppat ner en virveltrummis med vispar i pianot.)
Granite I och II är precis som titlarna säger, grovhuggna och hårda stycken.
Detta är en spännande, inspirerande och fascinerande skiva!

Lisa Ullén är en modern ljudpoet som använder hela pianot/flygeln för att skapa sin musik och poesi.

1 kommentar:

  1. Hej Jonas! Här kommer en test jag tänkte du skulle få lyssna på och bedömma.
    Som sagt har ingen studio att spela in i men såhär blev resultatet.

    http://www.youtube.com/watch?v=jyP23k7-rXY

    SvaraRadera