söndag 9 januari 2011

Rebellens egen vaggsång - Intevju med Nina de Heney.

Foto: Kari Jantzen


Om fri improvisrad musik Del 2.

Nina de Heney är en kontrabasist som spelar inom den fria improviserade musiken. Bosatt i Göteborg, men är född i Schweiz. Jag har haft möjligheten att höra henne framföra sin musik vid ett par tillfällen. Båda gångerna var pianisten Lisa Ullén med, och ena gången var tubaisten Per-Åke Holmlander med. Och det var under två helt skilda upplvelser, lokalmässigt. Ena gången för en betalande publik, på Swedish Jazz Celebration, som visste vad som väntade dem. Andra gången på Glenn Miller Café, där en stor del av gästerna inte riktigt förväntade sig det som komma skulle. Båda gångerna var alldeles underbara spelningar. Jag blev verkligen hänförd av att höra Nina de Heney spela. Hon har även medverkat på ett antal skivor, både solo och i olika grupper. En ny soloskiva, ”Three”, kommer den 19 januari, utgiven av skivbolaget Found You Recordings.  


 


* Hej Nina… Jag skulle vilja börja med att fråga: Vad är ditt tidigaste musikminne?


Mitt tidigaste musikaliska minne är när jag var 3 eller 4 år, någonstans i den tidspunkten där jag tror att jag upptäckte att jag var... jag. Vi hade flygel hemma. Jag brukade sitta och röra vid tangenterna och testade mig fram. Jag kommer ihåg att jag hade en oerhört stark förnimmelse rent fysisk, att intervaller som skavde, som var dissonanta, skapade i mig ett slags igenkännande. Och väckte i mig en upprorisk känsla. Rebellen i mig, antagligen, som upptäckte sin egen vaggsång.


* Kommer du ihåg varför just kontrabasen blev ditt instrument?


Jag valde kontrabasen efter att ha spelat cello i några år. Jag hade börjat spela jazz och hittade ingen direkt ingång inom en mer traditionell sättning. Det blev en slags vånda, jag ville ju spela med andra. Jag drog mig in i det längsta för att inte byta till kontrabas, trots att min dåvarande pojkvän som var saxofonist tjatade på mig... han ville ju ha komp! Så köpte jag till slut min första kontrabas, när jag var 15 år, i smyg. Jag smusslade undan den på en replokal i en gammal fabrik i Nyon som hade tillhört Les Allumettes Suédoises... besynnerligt med tanke på att jag några år senare flyttade till Sverige.


* Vad är improvisation för dig?


För mig är improvisation mer en grundinställning, en själslig hunger som kan likaväl bita sig i svansen som fullständigt vara som en oförutsägbar kreativ explosion.


* Hur ser din familj och dina vänner på din musikaliska inriktning?


Hur min familj ser på mitt musicerande är lite svårt att svara. Barnen tycker ibland att jag spelar konstigt, samtidigt tror jag att de är lite stolta. De yngre barnen skulle kanske ibland önska sig en mer mainstream morsa. Mina vänner utanför musiken förstår inte alltid vad jag sysslar med.


* Hur kommer du på dina spelsätt / Hur övar du?


Jag övar mest på att vara i ett flöde när jag spelar, att vara närvarande i det jag gör. Idéer kommer ibland så, en ständig omarbetning av gamla idéer som stuvas om. Ibland är det att idéer kommer när jag är ute och går, eller så kan det vara att jag lyssnar på andra, hur andra musiker, tonsättare gör. Just nu så lyssnar jag på Marylin Manson och Meshuggah.






* Tack Nina, för att du ville ställa upp och svara på dessa frågor. Lycka till framöver.


Må så gott!






Denna intervju gjordes via e-post första veckan i jan. 2011.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar