onsdag 19 januari 2011

Med saxen i jazzhyllan - Intervju med Elin Larsson



Jag hörde Elin Larsson första gången på Sthlm Jazz Fest 2009, med hennes grupp Elin Larsson Group. Jag och min kamrat som hade gått dit för att lyssna bara en liten stund, för att sedan gå och se Jonas Kullhammar spela, sa till varandra att detta kan vi ju inte gå ifrån. Det var alldeles för intressant för att lämna konsertlokalen. Man ville verkligen höra mer. För, det var svängigt, vackert, lite kärvt, roligt och väldigt spännande!
Sedan dess har det blivit fler tillfällen där jag har fått uppleva denna jazzsaxofonists intressanta musik.



Hej Elin…



* Jag skulle vilja börja med att fråga: Vad är ditt tidigaste musikminne?

Det måste vara skivan Brothers In Arms med rockbandet Dire Straits. Den kom ut 1985 då CD-skivan var helt ny, och snurrades flitigt i vår CD-spelare hemma. Min pappa och äldre bror var och är stora Dire Straits-fans, så detta band stod för en stor del av min musikaliska konsumtion under mina första år.

* Varför blev just saxofon ditt instrument? Och varför blev det just jazz som du valde att spela, vad är det som lockar med den musiken?


Jag har faktiskt undrat många gånger själv hur det kom sig att saxofonen blev mitt instrument. Första gången jag höll i en saxofon var jag 14 år. Då höll jag redan på med musik ganska mycket, spelade piano och gitarr, sjöng och skrev låtar. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle prova saxofon också. Jag gillade verkligen ljudet och tyckte att det verkade så coolt. Och den som spelar sax får stå längst fram på scen och spela solon, det lockade också tror jag. Hursomhelst, jag anmälde mig till Kommunala Musikskolan i Gränna där jag bodde på den tiden. Jag minns inte mycket av den första saxofonlektionen, men jag minns mycket väl när jag kom hem på eftermiddagen och ensam packade upp saxen och tog några toner. Det var i princip kärlek från första tonen. Jag upplevde väldigt snart att jag fick ett helt annat gensvar från saxen än vad jag fått från att sjunga eller från att spela piano och gitarr, och jag hade mycket lättare för att spela sax. Det var väl helt enkelt så att jag hade hittat mitt instrument, min musikaliska röst.

För mig blev det ganska naturligt att börja nosa på jazz i och med instrumentvalet; när man letar efter skivor med saxofonister hamnar man lätt i jazzhyllan. Vad som framför allt lockade mig med jazzen var elementet improvisation: själva konceptet att få spela vad jag vill, när jag vill, hur jag vill, det lockade och fascinerade mig något oerhört.



* Vad har du för musikaliska förebilder?

Listan kan göras oändlig, men här är några av dem som betytt mycket:
Wayne Shorter, Keith Jarrett, Dewey Redman, Charles Lloyd, Jan Garbarek, Thelonius Monk, John Coltrane, Radiohead, U2, Joni Mitchell, Bob Dylan, Nick Drake, Mark Knopfler, J.S. Bach, Olivier Messiaen, Béla Bartók, Fredrik Ljungkvist, Joakim Milder, Lars Gullin, Börje Fredriksson, Jan Johansson.


* Jag har hört dig i ett par andra grupper också, hur många grupper/konstellationer spelar du med i nu?

Just nu spelar jag i mitt egna band Elin Larsson Group, improvisationspopbandet Free Peaces, saxtrion BangBang och med Kristin Amparo Band.



* På er turne i höstas så var det några spelningar på skolor. Har ni blvit tillfrågade, eller var det er idé?

Det var lite olika. Vissa skolor anmälde intresse till Svenska Jazzriksförbundet som bokade turnén. På några andra skolor hade jag kontakter sedan tidigare så jag hörde av mig till dem. Vi har gjort en del clinics förut på folkhögskolor och gymnasium, så det passade bra.


* Vad jag har läst och hört har du vunnit en del priser. Finns det någon av dessa som du är lite extra stålt över?

Självklart är jag stolt över samtliga priser, det betyder alltid mycket att få uppskattning för det jag gör. Men kanske att Jazzkatten 2010 i kategorin Årets Nykomling betyder lite extra mycket.


* Du har till och med varit i Indien och spelat. Hur var det?

Det var fantastiskt. Otroligt spännande, både musikaliskt och socialt. Jag spelade med fantastiska musiker och mötte underbara människor. Utan tvekan den mest givande resa jag gjort hittills.



* Du har fått en massa bra kritik, både från press och publik. Får du någonsin prestationsångest inför det du ska göra?

Det händer ibland att jag tänker på vad folk eventuellt har för förväntningar på mig. Men vid dessa tillfällen brukar jag påminna mig själv om varför jag egentligen håller på med musik, om vad som var drivkraften när jag en gång började spela: Jag spelar musik därför att det är det bästa jag vet och för att jag behöver det, oavsett om någon kommer att tycka om det jag gör eller inte. För att lyckas bibehålla detta som min motor och hålla prestationsångesten borta brukar jag försöka att undvika att läsa det som skrivs i pressen, oavsett det är bra eller dålig kritik.


* Hur går det med den kommande skivan?


Det går fint tack! Just nu mixas den uppe hos vår tekniker Martin von Schmalense i Härnösand. Den 22:a mars får den skåda dagens ljus!

Tack Elin, och lycka till framöver.
Må så gott.
/Jonas








Denna intervju gjordes via e-post under vecka 3, januari 2011.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar